Dol & lite Trieste..

Sista natten i Slovenien hamnade vi på en ställplats i en liten by som heter Dol och som ligger nere vid floden Sora. Ett gudomligt fint ställe omgiven av höga berg och med väldigt smala vägar ner till ställplatsen. Vi startade från Karlovac och hade ställt GPS på inga betalvägar och inte motorväg. Det ger sig själv då, man hamnar på små krokiga vägar där knappt två bilar kan mötas. Jo nu tar jag i på de flesta ställen så är det vanlig landsväg om än något smalare. Hur som vi höll på ett par timmar från Karlovac och sista milen var jobbiga då det vart smala vägar med serpentin kurvor! Jag sitter mest och håller i mig och morrar ibland att se upp för den eller det där bla bla…

Stigningen var ca 600 meter innan det gick utför på serpentinvägarna och husbilen får slita ont när det går uppför, vi saknar dom 30 hk som försvann i Berlin då vi var på verkstad. Nåväl uppför kom vi och sedan bar det av nedför på likadana vägar som nu hade smalnat av och nu kunde du med knapp nöd möta en annan bil, vilket vi blev varse då vi precis innan vi var framme möte en traktor med släp och hade byggnader på båda sidor om vägen. Traktorn hade möjlighet att stanna med dumfan skulle prompt trycka sig förbi vilket resulterade i att vår markis skrapade in i väggen på byggnaden närmast vägen.

Nåväl vi kom fram och hamnade på en ställplats som låg väldigt idyliskt till i byn Dol. Av utseendet att döma så var det en ställplats för åretrunt campare för det stod allehanda vrak eller mindre fina husvagnar på en inhägnad tomt och vi fick friheten att välja precis vart som helst att stå! VI ställde oss i mitten med föresats att ingen kommer nog och gör dom det så får vi flytta oss. Floden Sora rann 40-50m från där vi stod så vi gick ner för att känna på vattnet som var kallt! Inget bad här inte. Byn i sig bestod av 10-15 hus och det hängde majs på tork lite här o var. En riktig idyll faktiskt, men när solen försvann bakom bergen så var det mindre idyliskt för det vart rent av kallt rätt fort. Natten var lugn inte ett ljud förutom den brusande forsen bredvid.

Dagen efter hade vi enats om att nu är vi klara med Slovenien och vill ha värme och evt bad om vi hittar något! Så vi tog kurs på Trieste i Italien som ligger nere vid havet. Vi hade pratat om att vi skulle besöka lite vingårdar nu för att smaka av både vin och olivolja och vi hittade en som låg ca 1 mil norr om Trieste. Resan gick utan större problem vi lyckades tom hitta lite större vägar där vi kunde gasa på lite mer och som var rakare så vi kom fram i bra tid på fredag eftermiddag. Det var varmt och skönt och vi hamnade under ett valnötsträd kanske som gav skugga. Köpte en flaska vin som smakade vinäger och konstaterade att det säljer dom inte mycket av. Gården i sig var självförsörjande på kött, grönsaker och vin dessutom sålde dom ju sina varor. Det fanns ca 15-20 kor, geter och höns samt några ekorrar och en drös väldigt högljudda hundar runt om som skällde och gick på i tid o otid.

Nåväl vi var nöjda och vart kvar över natten där men på lördag då vi vaknade sa vi att nu får det vara slut på lallandet nu kör vi till Verona och där ställer vi oss ett par dagar. Trieste erbjöd inget större utbud på campingar eller ställplatser och är inte heller någon direkt turiststad trotts närheten till havet. Därav att vi gav oss iväg, vi hade blivit lovade en ställplats ganska centralt men det var fem på eftermiddagen så näääää vi drar till Verona, som också ligger mer rätt till då vi ska åka mot Sverige igen.