Bad Aibling

Efter vi kom hem på måndagen i Verona så hade vi krigsråd, båda kände att det började bli nog av resande nu. Vi hade vart i Kroatien som var målet, tittat på Plivic sjöarna, kuskat runt i Slovenien så vi var mätta på resande. Att ligga ute bara för sakens skull har aldrig vart vår grej, blir lite som tvång då och det fungerar inte. Så vi beslutade att börja dra oss hemåt! Nu är det ju inte gjort i en handvändning att köra till Rostock (Tyskland) för att ta färjan. Var ca 155 mil så vi hade ju fortfarande ett par dagar att se oss omkring. Första boka om biljetten vilken dag är billig och när på dygnet går den. Fredag såg bra ut trots det var den 13:e!, billig biljett och tre dagar till Rostock det kör vi på.

Dock hade vi lite ångest när vi beslutat att börja köra hem igen. Vi skulle ju kunna åka upp till Garda sjön ett par dagar och ligga där med bad och sol. Vi skulle också kunna besöka någon vingård eller två, men vi är inte dom vindrickarna heller med det intresset. Och biljetten var bokad och jag tittade faktiskt vad TT line vill ha för att boka om igen och dom tar 450:- per ombokning. Så nej inte en gång till nu kör vi.

Startade på tisdag efter vi gjort vanliga rutinen med tömning av tankar, påfyllning av färskvatten. Maten hade vi köpt dagen innan på en superstore vi hade bredvid tidigare campingen. Så startade vi resan mot Nyköping. Vägen från Verona via Trento och Brennerpasset är väldigt fin. Mycket berg med branta sidor och oändligt med vinodlingar. Varmt var det och lite betänksamma var vi om vi gjorde rätt men vi enades om att det var helt ok att avsluta nu.

Brennerpasset är ju en historia för sig och resan dit är uppför, uppför och så lite uppför! Jag tror vi var uppe på över 1300 meters höjd innan det planade ut och började gå nedför igen. Husbilen får jobba lite extra när det bara går uppför, och efter vi var inne i Berlin i början av resan då växellådan strulade och läste felkoder på Fiat så försvann även vår motoroptimering. Kan säga det märks rätt bra när det går uppför att man saknar 30hk. Men Cuben tuggade på och framkom vi ju i lagom semestertempo!

Sen hade ju Italien fått för sig att det skulle renoveras väg så vi köade väl bort en 2-3 timmar upp mot Brenner innan det började lossna hyfsat och vi kunde börja köra utan timslånga köer hela tiden. Lite märkligt tänk, dom stänger en av tre filer på motorvägen/autobahn i 2-3 mil men det finns inget arbete som utförs på sträckan. Sedan passerar man där dom jobbar och det kan vara typ 40-50 meter det pågår arbete på. Brennerpasset är ju en huvudåder över alperna med väldigt mycket trafik och framför allt tung trafik. Mitt i allting så kommer gränsen till Österrike så då är det dags att köpa en vignet igen. Man får betala som vägskatt beroende på tyngd på husbilen. Vår väger 3,5 ton så vi ska ha en vignet, en klisterlapp du sätter i framrutan. Har du tyngre bil så blir det en transponder som räknar km och tar ut avgift efter hur långt du kört.

På vägen mot ställplatsen som låg sydost om München så passerar vi Innsbruck. Andra gången vi passerar där och det är rätt coolt med en storstad (130000 inv) mitt bland bergen. Första året vi kom den här vägen så stannade vi en natt i Innsbruck. Vädret var kanon ute var det +22 och vi stod bra till och gick ner på stan och tog oss en öl! På kvällen när vi lagt oss så kom det värsta ovädret med regn och hårda vindar, så vi var ut 0030 på natten och vevade in markisen och stoppade in allt löst vi hade utanför husbilen. Tror det var då vi lärde oss att ha koll på vädret och att inte lämna något ute om det inte behövs!

Självklart så vill ju vår kära hatade j-a GPS (Sygic) vara med även när vi ska genom Innsbruck. Den letar raskt fram en väg som går rakt upp över bergen. Trots att vi justerat att den ska ta dom bästa och största och mest trafikerade vägarna, så drar den oss över en bergstigning som är helt galen. Vet inte riktigt hur den tänket och vi hade ju bara prickat ut ställplatsen v skulle till och kört så vi tänkte ju inte på det. Jag satt och skrev bak i husbilen och Annika körde.

Tänkte inte så mycket på det men jag tittade till vid ett tillfälle då det svängde och såg vi körde i 35km/h och det gick rejält uppför och motorn gick på högvarv. Nåja Annika har kört lika mycket som mig så hon har koll tänkte jag. Tills hon svängde in på en avfart mitt i stigningen och sa ”Fan den går varm” kände att det luktade bränt och vi gick ut och shit vilken stigning! Nu förstod jag varför den var varm och höll på koka. Nu var goda råd dyra eller vi måste ju hitt på något, att fortsätta uppför var inte bra då skulle vi döda motorn garanterat. Så vi valde att vända köra ner till Innsbruck igen, söka fram en ny väg som var några mil längre men som gick platt hela vägen fram till vår ställplats som låg i Tyskland. Husbilen hade klarat sig den fick lugna ner sig och svalna lite på berget, vi vände den utan problem på P fickan som var väldigt stor och strategiskt placerad. Var nog flera som knäckt motorn där genom åren!