Resdagar

Det första vi gjorde då vi startade från Prag i lördags var att sätta oss i en kö som stod snudd på stilla. Rullade sakta framåt då och då och till sist så kom vi loss efter vi passerat olycksplatsen men det tog säkert 15-20 min. Tog inte mer än 30-40min vi hade lämnat Prag bakom oss och nu var vi på väg ner till Linz där vi skulle stå över natten. Jaha vad händer då om inte ännu en olycka, tar tvärstopp i en ganska seg uppförsbacke där vi verkligen blir stående 15-20min innan det sakta börjar rulla igen. Skitbra med en växellåda att starta i backe då vi inte är 100% säker på att den fungerar som den skall. Även om testerna i Berlin tidigare i veckan sa att det var helt ok så har jag mina tvivel, ingen rök utan eld! Nåväl vi passerar en bil som ligger på taket men där inblandade står utanför och pratar med räddningspersonalen.

Vi passerade gränsen till Österrike och nu vart det tunnelkörning på hög nivå! Som jag skrev för ett par år sedan så är ju min kärlek till långa tunnlar inte helt ok och jag tycker fortfarande att det är lite tufft då det bär iväg ett par km in i ett berg. Självklart händer inget och ingen tunnel har väl än rasat och krossat bilister men det sitter i ryggmärgen, långa tunnlar, hissat, flyga, ja allt som har med instängdhet att göra. Nåväl det gick ju bra den här gången också men det vart lite svettigt då vi på slutet först körde genom en 5km sedan kom en 8km för att när vi passerade Graz toppade med en 10km! Min tanke då jag var inne i tunnlarna var att så här har gubbarna i Kiruna gruvan det!

Ställplatsen för kvällen vart på en intetsägande golfklubb mitt i ingenstans, dyrt opersonligt, men tyst och stilla. Lite skillnad mot brusmattan vi hade i Prag under dagarna vi stod där! Söndag drog vi vidare mot Kroatien och det blev en ren kördag då vi bara skulle vidare. Vår tanke med resan är att vi kör så rakt på målet vi kan utan en massa utflykter efter vägen, då kommer vi aldrig fram i tid! När vi ställde för kvällen så var vi inne i Slovenien och hade snudd på korsat hela landet vilket jag upptäckte i morse då vi startade sista körningen mot Kroatien! Vi hade bott ca 5-6km från gränsen utan att veta om det o jag var inte tillräckligt uppdaterad på kartan. Resan genom Slovenien var lite tuff då vi av någon konstig anledning hamnade på småvägar ca 8 mil innan vi nåde ställplatsen. Det var backe upp backe ner, kurviga vägar och 50-70-80km/tim och så började det om igen 50-70-80…Det vi konstaterade var att Slovenien trots detta var ett väldigt vackert land och att vi gärna återvänder så vi får se vart vi kör för vägar hem om fyra veckor!

Ställplatsen i Slovenien låg typ 100m från ett Hôtel som heter Terme Paradiso och som namnet antyder så fanns det ett termalbad där och vilket bad sedan! Det där kunde vi ju inte bara passera utan att prova så på kvällen gick vi över löste biljett och sedan badade vi i minst 30 gradigt vatten där det fanns en utomhuspool som du simmade från inomhuspoolen till. Hur skönt som helst med ett varmbad ute då det var en rätt kylig kväll. Behövde inte starta värmaren när vi kom till husbilen igen, vi var varma naturligt efter badet.